Joakim Sandqvist & Emma Krantz. 19 september – 10 oktober 2020

Joakim Sandqvist & Emma Krantz. 19 september – 10 oktober 2020
11 augusti, 2020 Galleri Ping-Pong
In gamla

Förekomsten av lera och avsaknaden av trä i området kring Malmö har gett upphov till den tegelarkitektur som kännetecknar staden. Från att ha varit ett byggnadsmaterial förbehållet de högre samhällsskikten, använt för kyrkor och slott på 1100-talet, utvecklades så småningom produktionen av tegel och kunde därmed användas till enklare och snabbare byggnationer. Länsstyrelsen i Skåne skriver: “Jämfört med att bygga i natursten krävde tegel en längre produktionskedja – tillgång till bränsle, lertäkter, lerslagning, torkning, uppbyggnad av ugnar, bränning – vilket i sin tur krävde en arbetsorganisation med hierarkisk uppbyggnad, som kyrkan och kungamakten hade tillgång till.” Skiftet från unika och storslagna byggnader i tegel, till industriellt producerade bostadsmaskiner, har åtföljts av en samhällsförändring där produktionskedjorna blivit alltmer komplexa. En komplexitet som senare dragits till sin spets och resulterat i närmast oöverskådliga processer i det postindustriella samhället.

Liksom konsthistoriens experter, konnässörerna, som genom att betrakta en detalj i en målning kunde avgöra vilken hand som hade fullbordat ett verk, kan en kännare av tegel kasta en blick på en murad fasad och avgöra dess ursprung och produktionssätt. Men saker och ting är inte längre vad de verkar – det postindustriella tillståndet har ställt till det för tegelkonnässörerna. Lerslagning och bränning, som tidigare har gjort ett avtryck i stenarna och bidragit till det specifika uttrycket i fasaden, har genom nya tekniker förändrats och skapat en frihet där vilket uttryck som än önskas kan uppnås. En kil har drivits in det indexikala sambandet mellan uttryck och produktion.

Joakim Sandqvists fem tegelskulpturer, som utgör ena delen av utställningen Façades på Galleri Ping Pong har, tillsammans med podierna de står på, med grova mått mätt storleken av en dörröppning. Men istället för att släppa igenom besökaren, så utgör de var och en ett tvärstopp. Kroppens rörelse genom rummet hejdas av de systematiskt murade stenarna som hamnar i ögonhöjd. Den som fortsätter rörelsen förbi en av skulpturerna blir varse konstruktionen och ser att tegelstenarna utgör ett tunt lager framför en betongvägg. En tvärslå på ena sida förbinder väggen med podiet – skulpturen med objektet. 

Skulpturerna kan ses som utsnitt ur stadens fasader och förhåller sig på sätt metonymiskt till det de hänvisar till. Den ryska lingvisten Roman Jakobson menade att språket, och även andra uttryckssätt, rörde sig mellan två poler: det metaforiska och det metonymiska. Metonymin, och den något mer specifika synekdoken, stod enligt honom närmare realismens sätt att berätta, medan metaforen var vanligare bland romantikens och symbolismens författare och konstnärer. I skenet av Jakobsons idé har tegelskulpturerna ett tydligt drag av realism, då de vid första anblick verkar vara närmast bokstavliga, funna objekt, som pekar vidare. Men på samma sätt som de båda polerna måste samexistera i språket, förhåller sig också Sandqvists skulpturer till det metaforiska och det som vi skulle kunna kalla bild. De postindustriella väggar som skulpturerna hänvisar till, är nämligen ute efter att framkalla en känsla. En känsla av att bo i en viss typ av tegelhus.

Andra delen av Façades består av teckningar ur serien “Interface Drawings”. Här framträder linjer gjorda av en kulspetspenna som rört sig över papperna. Även om digital identifiering är vanlig nuförtiden, så anses den mänskliga handens rörelser fortfarande vara unika till den grad att en underskrift verifierar närvaron av en specifik person. Det finns ett krav på upprepning i underskriften för att den ska kunna godtas, men i flera av teckningarna i serien “Spline” är det just den exakta upprepningen som avslöjar att det inte är en mänsklig hand som hållit i pennan. Uttrycket i linjen, speciellt i de teckningar som ter sig friare i rörelsen, är å ena sidan nyckfullt, och å andra sidan besitter det bitvis en stumhet i sin matematiska precision som en hand knappast kan uppnå. 

Låt oss i motsats till konnässörerna ta ett steg tillbaka från närstudien av linjerna i teckningarna, och funderingarna på hur teglet är slaget, och istället se på den helhet som bildas i rummet. För i helheten frammanas en närvaro som överskrider den nyss beskrivna stumheten. Den tränger ut ur materialen, sipprar igenom de täta fogarna, och verkar vara driven av samma kraft som upprättat de ursprungliga byggnaderna i tegel. Liksom tvärslån i tegelskulpturerna slås i helheten en bro mellan objekten och människorna.

– Elias Kautsky

Joakim Sandqvist – Façades

 

Använder fotografi och fotograferandet som en metod för reflexion. Arbetar framförallt med sekventiell iscensatt intuitiv fotografi som tar sin utgångspunkt inom surrealismen med inslag ifrån existentialismen. Lekfullheten är ett viktigt inslag i bilderna och i skapandeprocess i stort. Det lekfulla tilltalet fungerar som ett redskap för att nå fram till betraktaren då leken i sig kan vara en bra metod för reflexion. I fotograferingsprocessen är, förutom kameran, motljus och långa slutartider centrala arbetsredskap. Ser en utmaning i att skapa hela bilden i själva fotograferingsögonblicket. Har med tiden utvecklat ett arbetssätt där kameran placeras på stativ för att kunna utforska möjligheterna genom att  utnyttja kamerans långa slutartiderna i kombination med att använda rörelse i bilden och samtidigt experimentera med motljuset. Arbetssättet gör att bilderna kanske inte är en avbildning av verkligheten på så sätt som vi är vana vid att se den. Mina arbeten bygger också på att utmana fotografiet i dess traditionella form då bildernas motiv ofta är subjekt och objekt samtidigt, där jag som både fotograf och objekt framför kameran regisserar bilden. Drivkraften är en pågående undersökning av tillvaron, genom att vrida och vända på den med hjälp av olika bildvärldar för att så småningom kanske hitta form och struktur eller åtminstone acceptans inför allts förgänglighet.

Emma Krantz 2020

 

I samband med utställningen är det release för boken “About the thin line in between” av Emma Krantz. Text: Kristoffer Leandoer. Formgivning: Matilda Plöjel. Boken ges ut på förlaget Sailor Press 2020

Emma Krantz – About the thin line in between part II. 2017

 

Håll dig uppdaterad!