Elizabet Thun
Elusive
7 – 28 februari 2015

Att stiga in i Elizabet Thuns bildvärld innebär att kasta alla förväntningar om vad som är verkligt och vad som inte är det över ända. Hennes målningar skapar en värld där det som först kan tyckas gäckande, diffust och skrämmande blir knivskarpt och vibrerande av närvaro. Utan nostalgins sentimentalitet tar hon våra minnen och känslor av platser och låter dessa framstå som verkligare än något annat.

Fir and twigs är ett stillsamt verk, nästan lite oansenligt vid första anblick. En enkel granskog. Ändå är det ett verk som förföljer mig, som får mig att känna grandoften, fukten från marken och rispet från närgångna grenar. Skogens spretiga granar kallar oss in i ett disigt, skuggigt landskap och den enskilda betraktaren tvingas ofrånkomligen att konfronteras med sin egen relation till skogen och naturen.

Elizabet Thuns måleri bildar utsnitt av minnets hyperrealitet. En förhöjd känsla och närvaro som sällan uppnås när något sker men som genom minnenas bearbetning får tillfällen och platser att framstå som magiska och frikopplade från resten av vårt liv. Som den påträngande växtligheten i Nightside Eclipse där orkidéerna fått liv och likt häxan i Hans och Greta lockar oss att försvinna in i det okända.

Titelverket Elusive är det enda av Thuns verk där människor finns med. Centralt placerad möts vi i rummet av en målning med en man och en kvinna i ett landskap. Deras närvaro får rummet att eka av frånvaro. Men människan är aldrig långt borta i Thuns verk. Vi kan nästan känna hennes andetag, ekot efter fotstegen, en skugga som försvinner bakom ett hörn. Det är som att ögonblicket då vi möter verket är just det ögonblick då människan försvunnit ur bilden. Kvar står vi med en stillhet, ett sceneri vi lockas att stiga in i, en verklighet både påtaglig och gäckande som en hägring.

/Anna Sandberg Falk