David Svensson ”Coverings” & Kristina Eldon ”Biografiska landskap”. 7-28 mars 2020.

David Svensson ”Coverings” & Kristina Eldon ”Biografiska landskap”. 7-28 mars 2020.
2 mars, 2020 Galleri Ping-Pong
In gamla

David Svensson

David Svensson – Liber Primus

David Svensson – Lysande Utsikter

David Svensson

Lånat ljus

Omvandling och frånvaro är kanske det som karaktäriserar David Svenssons svit Coverings allra mest. Och så det stilla skälvande ljus som verken utsöndrar. Omvandlingen äger rum när bokpärmar separeras från inlagan, när innehållet så att säga avskiljs och endast pärmarna är kvar. Handlingen framkallar rent materiellt en frånvaro, men skapar också nya betydelser och sammanhang. Och dessutom en påtaglig närvaro, genom de tummade pärmarna.

De stora collagen av bokpärmar är utlagda och uppklistrade på rå linneduk, på målardukens baksida. Pärmarna ligger uppradade efter varandra, ibland rygg mot rygg, ibland glesare. De bildar linjer och mellanrumsformer, vägar eller stigar. Det är som pärmarna självmant närmat sig varandra. Och som att jag betraktar dem ovanifrån. Är de tankekartor över en okänd terräng?

Coverings befinner sig mycket nära David Svenssons arbetsprocess, kanske är de till och med en fysisk manifestering av den. Kompositionerna framstår därför i någon mening som tillfälliga och sviten som ett lekfullt sökande efter materialets möjligheter. Fragment av bokpärmarnas tidigare innehåll syns här och där, förstärkta genom titlarnas referenser.

A Tower Mystery anspelar på förlaget som gav ut deckarna i det collaget, och Lysande utsikter syftar på en av bokryggarna som burit Dickens roman. Centralt placerad i samma collage finns också en prägling i guld av den unga kejsarinnan Margarita Teresa, igenkännbar från en av Velázquez berömda målningar. En glimrande gestalt – och en skuggfigur.

Men referenserna är egentligen oviktiga, pärmarnas innehåll nu ett annat. Några rader ur Gunnar Ekelöfs diktsamling Sagan om Fatumeh från 1966 fångar på ett mycket vackert sätt den rofyllda metamorfos som utmärker David Svenssons svit Coverings:

Och månen kommer med sin borste och sin spann / av slammad kalk / och målar över / med lånat ljus något som aldrig varit.

Jag vill se Ekelöfs ”lånade månljus” som en bild för pärmarnas indirekta ljus, det som endast framträder på grund av att den ursprungliga färgen bleknat. I likhet med hur solen får månen att lysa, bildar pärmarnas fläckar en sorts omkastad skugga, som ser ut att stråla av egen kraft.

Magnus Bons

 

Kristina Eldon

Kristina Eldon

Kristina Eldon

 

Biografiska landskap

Alla har vi nedärvda minnen. Vad är det vi kommer ihåg, och vilka delar är det som glider iväg och försvinner, som vi aldrig lyckas återhämta? Vissa minnen flyter omkring utan att vi kan spåra dem, andra dyker upp, kanske endast en kort sekund för att aldrig mer komma tillbaka.

Vissa minnen gäller återkommande händelser, där kronologin efter många år blir alltmer diffus. När det hände och vem som var där blir allt svårare att svara på. Sedan finns det mer specifika minnen, ständigt återkommande, som söker vår uppmärksamhet. I min familj finns det några tydliga händelser som är knutna till specifika föremål som en säng, en tekanna, en tegelmur eller en gardin. Faktiska händelser som drabbat familjen, men det kan också vara återberättade, mer allmänna historier, som sedan följt med till nästa generation. Sammantaget ger alla dessa delar i sin tur upphov till ytterligare nya minnesbilder.

Utöver dessa gemensamma delar har jag egna tidiga minnen som upplevelsen av ett fönster, en vägg, en gardin, en reflektion eller en tegelmur. Gardinen, som jag använt som motiv i många av mina bilder, fungerar ofta som ett sätt att försöka ringa in en känsla. Det kan vara ett flyktigt minne av ljus, av en färg, eller hur gardinens färg och ljusinsläppet påverkar upplevelsen av rummet. Bilden av gardinen som ett sätt att återskapa en känsla från en viss upplevelse.

Draperiet eller gardinen fungerar som en gräns i bilderna, mellan inne och ute, mellan innanför och utanför. De kan även vara symboler för ett svåruppnåeligt minne. Det avgränsande tyget blir en bild för uppdelning eller åtskillnad. Ett sätt att skildra ett moment i en steglös gradering av återskapandet av minnen och verklighet.

Ett av mina allra första minnen som barn var en skir gardin i motljus. Vi bodde i ett rött tegelhus i södra England. Det jag minns starkast är tystnaden, färgerna och ljuset; skiftningarna och de skuggor som skapades av ljuset och den röda, nästan lysande tegelmur som speglade sig genom glasrutan.

De första minnen vi har, som hamnar i vårt undermedvetna och som vi sedan bär med oss genom livet, bildar ett slags inre landskap. Ett biografiskt landskap.

Kristina Eldon

Håll dig uppdaterad!