Anders Soidre
Destroying Angel
15 augusti – 5 september

Anders Soidre har köpt inramade oljemålningar på duk på loppmarknader. Verken har han monterat ner till sina tre beståndsdelar – duk, ram och spännram. Av ram och spännram har han skulpterat ett slags fodral eller låda i vilken den ihoprullade duken ligger. Originalverkets storlek och ramens tjocklek bestämmer lådans format och öppning där duken blottläggs.

Är detta ett konstverk som använder konst för att tala om konst och konstmarknaden? På liknande sätt som Robert Rauschenberg en gång köpte ett verk av de Kooning och suddade ut det sågar Soidre sönder ramar och döljer det egentliga verket.
Begraver han det eller ger han det nytt liv? Duken är intakt, vi kan i praktiken ta ut målningen, se den och spänna upp den på en nytt. Det är inte någon aggressiv handling, snarare vördnadsfull.

En viss kritik finns i verken men där finns även en djupare psykologi och poesi. Vem bryr sig om de gamla målningarna med skavda kanter som står lutade mot varandra längst in i loppislokalen? Här är de omvandlade till tidskapslar som rymmer både ett då, ett nu och ett sen. En potentiell möjlighet i det som döljer sig.

I Destroying Angel finns beröringspunkter med Soidres tidigare verk ”A genious child still born” vars begränsning i material var det som fanns i hans mormors källare. Likheter finns också med ”Approximately Grey”, akvarellmålningar som endast visade papprets kanter och inte ytorna där motivet vanligtvis befinner sig.

Att kapsla in och visa genom att dölja. Att göra konst som inte är fullt begriplig vare sig för sig själv eller för andra. Här förhåller sig Soidre till berättelsen bakom objekten.
.