Sylvia Naimark ”What Remains” & Josef Kubista ”The Tallahatchie Bridge – 8-29 april 2017

Sylvia Naimark ”What Remains” & Josef Kubista ”The Tallahatchie Bridge – 8-29 april 2017
26 februari, 2017 Galleri Ping-Pong
In gamla

20160822_0021

10.Sylvia Naimark

09.Sylvia Naimark

08.Sylvia Naimark

07.Sylvia Naimark

06.Sylvia Naimark
Sylvia Naimark

What Remains – Vad som blir kvar

Det går inte att upprepa en rörelse eller handling. För varje ny handling sker en förskjutning och för varje rörelse en ny linje och det är dessa ständigt föränderliga mönster som ritar vår omgivning.

Det är inte mellan platser som Sylvia Naimarks konstnärskap rör sig, men mellan föreställningar om vad platser är.

Men i upprepningens förluster är varje rörelse just ny trots dess förväntade imitation av den föregående. Därmed är detta tillstånd – mellan färg och färg – rörelse och handling, heller ingen avfärd eller ett avsked, men en fortsatt början.

Ur dessa relationer väver Naimarks konstnärskap sig ut ur våra förväntade bilder av gemenskap och öppnar för en annan världsbild, en som pulserar mellan vardagens illusoriska föreställningar och historiens resonans. Genom filosofen Levinas betraktelse av det osynliga som en ej förutbestämd relation, men idé, kan vi hos Naimark rikta oss bortom det som syns. Gränssnittet mellan yta och fond blir den legering där handling, rörelse och motstånd möts – den plats där tiden skrivs om. Naimarks målade rum visar på hur lager kan växa och förflytta blicken från den punkt som den först betraktade till platsen där förnimmelsen av den andra världen inte ifrågasätts.

På många sätt kretsar Sylvia Naimarks konstnärsskap kring samvarons brustna singularitet.

Bakom grammatik för tillhörighet och tideräkning finner vi andra metoder mellan de inre bilder som vi bär med oss.

Centralt är frågan med vilket tempus vi bäst ska skriva flera nu, samtidigt.

Frida Sandström

540 South Main Street

Josef Kubista

“It was the third of June, another sleepy, dusty Delta day…”
Så börjar låten Ode to Billie Joe av Bobbie Gentry.

En berättelse om livet på och kring en bondgård i Mississippi på 60-talet.

Banala berättelser om det dagliga livet vävs samman med
en konstig och lite kuslig händelse vid The Tallahatchie Bridge.
Någon har hoppat från bron. Det sägs att Billie Joe MacAllister
tog livet av sig genom att hoppa från bron.
Det pratas t.o.m om att någon slänger någon från bron.

”… he saw a girl that looked a lot like
you up on Choctaw Ridge
And she and Billie Joe was throwing
somethin’ off the Tallahatchie Bridge…”

Under lite drygt fyra minuter får vi följa familjen och händelser
kring floden men låten avslöjar aldrig vad eller vem som hamnar i
de grumliga vatten av Tallahatchie River.

Ode to Billie Joe blev en stor hit i USA med förstaplacering på
Billboard-listan 1967. Efter det släppte Bobbie Gentry en hel rad
skivor till. I början på 80-talet drar hon sig undan.
Idag är det få som vet någonting om vad hon gör eller var hon bor.

Hösten 1967 gjorde Life Magazine en intervju med Bobbie Gentry
som själv växte upp i Mississippi. I intervjun pekar hon ut en bro i
nordvästra Mississippi som påminner henne om bron i låten.
”Precis en sådan bro är det i låten”.

2011 åkte jag till Mississippi för att hitta The Tallahatchie Bridge.

Nu kommer utställningen med namnet The Tallahatchie Bridge ut i
bokversion med tidigare ej visade bilder.