Henrik Dahlström. 20 oktober – 10 november.

Henrik Dahlström. 20 oktober – 10 november.
14 oktober, 2018 Galleri Ping-Pong
In gamla

Två händer.

Väg #5.

Väg #3.

NEJ.

 

”- När jag kom hem väntade jag mig en överraskning men där fanns ingen överraskning för mig, så jag blev givetvis överraskad.”
Ludwig Wittgenstein, Särskilda anmärkningar, 1977

Konst uppstår inte av sig själv. Inte heller för att man vill att den ska uppstå. Istället händer det sällan och ganska oväntat.

Om jag släpper en bit papper och låter denna pappersbit falla mot marken, faller den då naturligt? I tanken tycker jag det men i praktiken? Nej. Jag tycker att det där fallet ter sig naturligt någon enstaka gång bara. Hur mycket påverkar jag papperets fall? Är det så att jag tror att jag påverkar det mer än vad jag egentligen gör? Det är ju ändå bara en bit papper som knappt väger något – det går inte att påverka dess fall! Är det så att jag ser att det faller naturligt men tänker att det inte gör det? Tror jag att min betydelse är större än vad den egentligen är? Är det en sorts självkritik? Det är ändå jag som tar en bit papper och släpper objektet för att låta det falla till marken. Papperets fall tillhör mig – jag skapar fallet.

För mig är konst att tvivla på alla val och handlingar på djupast möjliga vis tills det plötsligt uppstår något jag inte kan sätta ord på och som vill existera.

De senaste åren har jag utvecklat ett emblematiskt måleri där jag ändrat betydelsen på olika symboler genom själva utförandet. Sedan jag målade en hand med fingret har jag intresserat mig för en sorts ren realism. Detta har jag gått vidare med genom att inkludera hela kroppen på olika sätt och ofta i kombination med andra tecken. Exempel på detta är mina vägmålningar, där jag målat två vägmarkeringar i naturlig storlek per målning i relation till kroppen. Vid utförandet har jag gått till väga genom att låtsas stå på duken, måla runtomkring och bara lämna ren vitgrunderad duk där fötterna har befunnit sig. Vidare har jag arbetat med att konkretisera färgerna svart och grått, färger som asfalt kan ha, men där utförandet med liten pensel preciserar färgerna och skapar en sorts realism. De kan ses som metafor för natt och dag men också som ett känslomässigt tillstånd. Jag intresserar mig för hur dessa symboler tål att upprepas tillsammans, samtidigt som de efter hand skapar en större helhet och det vi inte ser får betydelse.

Min arbetsprocess är långsam och meditativ och mina målningar är i hög grad planerade. Det krävs en total koncentration och en hög dos av osäkerhet vid utförandet för att undvika ett stelt och konstruerat resultat. Jag måste integrera den direkthet målningen har med den spontanitet jag började studien med för att målningen skall kännas uppriktig – en problematik som har en central roll i mitt arbete.

Henrik Dahlström

Recension från Opulens:

Övertygande idébaserat måleri

 

Håll dig uppdaterad!